Babylips

Idag blev det en tur till Nova med Emelie. Dock så hade vi ganska mycket oflyt... Först så missade vi bussen till stationen så vi fick gå dit. Väl där så rullar tåget ut från stationen när vi kommer upp på perrongen och får då vänta 35min på tåget. När vi sen kommer in till Lund så missar vi såklart bussen också och får sitta och vänta i 25min då bussarna knappt går till Nova enligt sommartidtabellen.

I vilket fall så köpte jag tre nya Babylips, det rosa, det orangea och det blåa(genomskinliga). Jag köpte också en blå bumper till mobilen. 

Okej, detta blev nog ett sådant riktigt tråkigt och drygt inlägg, men whatever. Ha en bra natt och sov gott, natti!



Sikta mot stjärnorna, nå stjärnorna

Jag har ingen aning om vad jag vill. Ena dagen vill jag lämna Eslöv fortare än fortast och vissa dagar blir jag rädd för det, rädd för att lämna min trygghetszon och lämna den värld där jag vet precis vad jag får. Fast mest känner jag för att fly den värld jag lever i idag, lämna allting som har med grundskolan att göra och bara börja om på nytt. Få bort den stämplen man har här och få vara den person man vill vara. Kort sagt är jag både livrädd men samtidigt supertaggad inför framtiden.
 
Detta skrev jag den 13 december förra året i ett inlägg. Jag kommer ihåg hur vilsen jag kände mig då och hur rädd ajg var inför framtiden och vad den hade att erbjuda. Inte visste jag att en av de jag litade mest på skulle svika mig störst och inte visste jag hur snabb, dryg och hemsk vintern och våren skulle komma att bli. Det som gick runt i mitt huvud just då handlade om gymnasievalet. Det som kändes så läskigt och stort, det som nu känns så bra. 
 
Egentligen känner jag inte som jag gjorde vintras. Då var jag rädd och ville bara att tiden skulle stå stilla, nu vill jag frammåt och att tiden ska gå så snabbt som möjligt. Jag vill lämna min trygghetszon, jag vill testa mina vingar och se om de kan flyga. Jag vill ut i det verkliga livet och inse att världen faktiskt är ganska mycket större än Eslöv. Jag vill testa om jag kan vara mig själv i det riktiga livet, om jag faktiskt kan känna att jag passar in. För helt ärligt så känns det inte som att jag gör det, inte någonstans över huvud taget.
 
 Jag vill inte veta hur framtiden ser ut. Det enda jag vill är att den ska vara i mina egna händer och att jag får chansen att bygga den helt själv. Jag vill ha chansen att bygga mina egna mål, nå mina egna mål och leva mitt motto till full. Det lyder som rubriken, SIKTA MOT STJÄRNORNA, NÅ STJÄRNORNA. 
 
Behöver jag säga något mer än att jag är redo att lämna småstadsmentaliteten? Jag är trött på att behöva skämman av att vara duktig, jag är trött på att behöva skämmas för den jag är och jag är trött på den helt korkade normen som säger att man inte får vara bättre än en kassör på H&M.
 
 

Det här med vardagslyx...

Då var söndagen här, den mysiga söndagen. Tycker alltid söndagar är så mysiga. Det är ju helg men man hittar ändå sällan på något. Söndag ör verkligen en vilodag. Och idag har jag tagit till vara på det.

Jag har precis tagit en lång och varm dusch och skrubbat hela kroppen. Just nu sitter jag med en ansiktsmask och snart ska jag ta tag i att måla naglarna. Sådan här vardagslyx är underbart.

Ikväll ska vi iväg och titta på valpar igen, tar beslut om vilken valp det blir ikväll. Ska bli som att få ett litet syskon och kan inte mer än längta tills vi får hem honom :)